Kapitel 24
Jonas får en adrenalinkick när han
öppnar ögonlocken efter att ha tuppat av, Jonas vänder huvudet
mot Gabe och får fram ett leende ävenfall han knappt är vid
medvetanden och säger med rispig röst.
-Annorstädes, Gabe vi är i
Annorstädes.
Jonas som ligger i den kalla snön
efter att ha tappat kontrollen med kälken och svängt rakt in i ett
träd. Gabe som inte har vaknat än rycker till då och då och efter
en stund vaknar han. Båda skakar och ser likbleka ut efter att vart
ute i snön i timmar. Jonas bär upp Gabe i sin famn och försöker
att värma honom. Jonas går och går med Gabe i famnen och försöker
att få in lite utav den sista värme
minnet han har kvar i Gabe.
Ögonen lyser upp på Gabe och Jonas
känner värmen igenom Gabes jacka och håller honom ennu hårdare
för att få del av den värme som Gabe precis fick av Jonas. Dem
fortsätter vandra i den kalla snön och Jonas sträcker ut tungan
lite då och då för att fånga dem stora vita snöflingorna som
faller ner ifrån himmlen. Gabe kommer ifrån ingenstans och säger
- gu gu gubbe.
Jonas kisar och sätter handen framför
pannan och ser en skymt av något svart längre fram som rör sig
framemot honom. Jonas sätter ner Gabe försiktigt i den mjuka snön
och sätter sig på knäna för att samla den lilla styrkan han har
kvar för att vifta med armarna så att gubben ser honom.
Jonas vaknar upp och känner sig
annorlunda, istället för att känna sig kall och frysen känner han
för första gången på väldigt länge sig varm och trygg. Jonas
vänder huvudet och fäster blicken på en tavla som sitter på
väggen med virkat text ” Annorstädes inlandets stolthet ”