den utvalde

Kapitel 24

Jonas får en adrenalinkick när han öppnar ögonlocken efter att ha tuppat av. Jonas vänder huvudet mot Gabe och får fram ett leende även om han knappt är vid medvetanden och säger med rispig röst.

-Annorstädes, Gabe vi är i Annorstädes.

Jonas ligger i den kalla snön efter att ha tappat kontrollen med kälken och svängt rakt in i ett träd. Gabe som inte har vaknat än rycker till då och då och efter en stund vaknar han. Båda skakar och ser likbleka ut efter att vart ute i snön i timmar. Jonas lyfter upp Gabe i sin famn och försöker att värma honom. Jonas går och går med Gabe i famnen och försöker att få in lite utav den sista värme

minnet han har kvar i Gabe.

Ögonen lyser upp på Gabe och Jonas känner värmen igenom Gabes jacka och håller honom ännu hårdare för att få del av den värme som Gabe precis fick av Jonas. Dem fortsätter vandra i den kalla snön och Jonas sträcker ut tungan lite då och då för att fånga dem stora vita snöflingorna som faller ner ifrån himmlen. Gabe kommer ifrån ingenstans och säger

- gu gu gubbe.

Jonas kisar och sätter handen framför pannan och ser en skymt av något svart längre fram som rör sig framemot honom. Jonas sätter ner Gabe försiktigt i den mjuka snön och sätter sig på knäna för att samla den lilla styrkan han har kvar för att vifta med armarna så att gubben ser honom.

Jonas vaknar upp och känner sig annorlunda, istället för att känna sig kall och frysen känner han för första gången på väldigt länge sig varm och trygg. Jonas vänder huvudet och fäster blicken på en tavla som sitter på väggen med virkat text ” Annorstädes inlandets stolthet ”